Hej, nu kommer lite tankar..

Ibland blir man så förvånad, man tror sig känna någon men så får man se att de inte alls var på ett sätt.
Men absolut de kanske är bra att vissa människor visar den sanna jag, men trodde verkligen att denna människa var på ett sätt och man kunde lita på den, visst den har ju inte svikit mig eller nå, absolut inte men jag blir så försvånad att den människan gör som den gör eller säger på ett speciellt sätt, faktist.
Men kanske kan lita på den iaf, den kanske bara har andra åsikter i just den saken och gjorde och sa på de viset mot den tredje människan för att den vart less att de alltid ska vara nå sånt?

Sen vissa människor visar då man umgås att de är angagerade och bryr sig men så fort man inte umgås så försvinner dom bara "poff" säger de så är dom borta, men efter ett tag då man har ringt så finns dom där igen, lite jobbigt faktist.
Då man vill att vissa ska finnas där alltid.
Men de får tiden utvisa sig hur de kommer att bli senare i livet med de.

Känns ibland att jag står själv här på jorden och tänker och gör saker själv för att få de bra, men de kanske är så livet ska vara..
Att man kan bara lita på sig själv och om man vill att saker ska bli gjorda får man göra dom själv ?

Har full med energi i mig och de ska jag ta och göra nå bra utav!
Orkar inte bara gå i intet och bara vara nå mer, nu vill jag synas och höras att jag faktist också är en människa och duger, mer än duger!


jani jag vet jag talar i gåtor, men de är jag ganska bra på:) haha

Och ni jag syftar inte på någon speciell eller något heller, så ingen idee att fråga vem, vad, hur för de är mest bara allmänt, sen mina tankar och funderingar:)

Ha en forstatt bra dag, nu ut i finvädret:)
kramis